Författaren Kjell Andreasson berättar...

Kjell Andreasson alias Alexis:

 

Kjell Andreasson alias Alexis

Författaren berättar:

OK, här kommer lite av vad jag fått ihop av kulturgärningar:

Jag var i 11 år frilandsodlare av grönsaker. Hade inget växthus vilket betydde knapert med inkomster under vinterhalvåret. Började skriva Västernpockets åt B Wahlströms under pseud. Charlie Siringo. Vad jag nu lyckats spåra upp var titlarna där
1. "Blodigt byte" 1980,
2. "Rent hus i El Paso" 1981,
3. "Spel med märkta kort" 1981,
4. "Jakten på bankrånarna" 1982,
5. ""En måste dö" 1982.
Alla i serien Wild West.
Det bör ha funnits en eller två till hos Wahlströms men det är svårt att hitta. Hur som helst, branschen dog när målgruppen istället köpte DVD-kassetter och Wahlströms lade ner västernböckerna. Jag gick över till Wennerbergs som James Dillinger och där hann
1. "Blodigt guld" och
2. "Dödens sporrar"
komma ut innan de också lade ner. De fixade dock att en tredje,
3. "Syndens lön"
gavs ut i dansk översättning av Winthers i Danmark. Hade ett ex av denna pocket med de förtjusande tillmälena "lusepuster", "kvaegtyv og snegmyrder" osv i min ägo men skickade den till danske författaren Leif Rudi Ernst 2009 som gåva. ¨

Liten bok med okänsligt påsatt prislapp

Jag tror vi var fyra svenskar som skrev sådant (förlaget sparade in på översättning) och ett underförstått krav var att använda amerikanskklingande pseudonymer.
Nå, det var en lärorik skola, formatet var strängt bestämt till 125 pocketsidor och man lärde sig hyfsad berättarteknik för att tillmötesgå läsarnas krav, dvs att undvika långa onödiga beskrivningar, sega introspektioner, överdrivna laborationer med "språket" o dyl., det som på senare år definierats i mantratjatet om "gestaltning".
Sedan jag blivit medlem i Mäster Grön blev den odlingsbaserade ekonomin betydligt bättre och nästa fas i skrivkluddandet tog vid.
1983 kom alltså romanen Snapphanehjärtan i en påbörjag trilogi och år 1984 fortsättningen Stormfåglarna.
P g a förändringar i mina verksamheter blev det nu ett tämligen långt uppehåll i kulturarbetet.
Efter frilandsodlandet hade följt 5 år som mattläggare vilket tillsammans orsakat en pajad rygg. Jag bättrade på mina ursprungliga sex år i folkskola med folkhögskolestudier i Sverige och några månader i England. 1993 startade jag och en kvinnlig svensklärare en skrivarkurs på folkhögskola och jag läste också in ca 100 ak. poäng vilket gav påhugg även i andra ämnen i undervisningsbranschen. 1993 fick jag alltså tillgång till dator och nu kom utlovade nr 3 i snapphanetrilogin Stridskamraterna ut, tio år efter nr 1... 1993 kom också Barriärerna, en historia om skånska frivilliga i tysk-danska kriget 1864.
1999 började en ny trilogi om vikingar, med Blekt Guld, följd av Korpens Näbb 2000 och Vägen Tillbaka 2001.
2003 kom "Filip och Alexander", också i en tänkt trilogi men jag gav upp då det blev för mycket arbete med annat, hade också blivit engagerad i jobb med SFI. Framställde också böcker åt ett par, tre f d skrivarkurselever.
Hade dock tid att spökskriva "Displaced Person G 21 366422 berättar" åt tysk-svenske Bertil Schmidt, en märklig historia.

Avslutade skrivarkursjobbet m m på folkhögskola 2007. En av "eleverna" under de där 15 åren som kommit långt är Sven Olov Karlsson, bl a med sin genombrottsroman "Italienaren".
Vill avslutningsvis säga att jag blev ännu tröttare av att beskriva dessa mångåriga, penningdrivna fåfänglighets-mödor än ni av att läsa om dem, men jag hade ju lovat Monica att plita ihop detta brottsregister.

Senare kommentarer
Monica;
nej jag har inte kommit fler böcker på spåren än de jag räknade upp i din bokblogg och sedan under ditt inlägg "Inget ont som inte har något gott osv...".
Kommer inte ihåg om jag använde pseud. för "Barriärerna" och hittar bara en recension av den i Dast Magazine av Karl Hjelm.
Gav också ut min egen översättning av 12 gamla engelska noveller plus en liten novellsamling av elever: "Kärlek i vår tid".
Nå, det blir väl en vårstädning någon gång...

Anonym sa...
Min ovanstående kommentar 10:37 ledde mig in på att jag lovat fullfölja rapporteringen om mina kulturogärningar. Kan inte ta mig in på Bokbloggen så Monica kanske flyttar upp denna fortsättning dit:Först bara en liten återblick på Wild West-skrivandet:
Jämsides med bevakningen av Henrik J-kriget läste jag min debutpocket 1980 hos Wahlströms (den enda av mina arbeten i branschen jag hittade). Blev lite chockad - skrämmande våldsskildringar med antihjälten Alistair Cabe som på 119 sidor tar livet av 5-6 olyckliga individer! Nå, det var tydligen just så det skulle vara eftersom förlaget tog den och frågade efter mer. Alltså kanske en bättre "stilanalys" än vad JJ presterat... Tröttnade förstås efter ett par-tre år på genren som också dog ut. Samtidigt hade kriminalpolis Uno Röndahls historiska verk "Skåneland utan förskoning" kommit ut och startat en sydsvensk litterär trend om de s k snapphanekrigen. Har för mig att "På spåret"-Björn Hellberg också skrev något i sammanhanget.Nu byttes amerikanskt 1800-tal, Colt-revolvrar och Winchesters mot dansk-svenskt 1600-tal, värjor och mynningsladdade ryttarpistoler - och nye pseudonymen Holger Due trängde 1983 in hos bokhandlare. Holger Due var sammansatt av mytiske hjälten Holger Danske och en Caspar Due som svenskarna avrättade under de där bråken.
/ Alexis