Trots att han sågar förre statsministern jäms med fotknölarna som författare, politiker och kanske till och med människa (!) så känner jag igen mitt eget förvånade intryck av Fredrik Reinfeldt de gånger jag talat med och träffat honom.
Han kändes... tom.
Jag har aldrig stött på något liknande.
I synnerhet som han tar sig så bra ut i TV.
Men jag har aldrig satt ord på detta.
Jag tror med andra ord att Lars Ragnar Forssberg har träffat mitt i prick. Boken "Halvvägs" är antagligen den bästa beskrivning vi kan få av den man som hade ansvar för vårt land i åtta långa år. Och det är Reinfeldt själv som ger den vilket inte är minst viktigt. Jag vill därför av rent intresse spara Lars Ragnar Forssbergs recension i bokbloggen. Lars Ragnar Forssberg:
Varför tog inte Reinfeldt en skrivarkurs?
Jag läser Fredrik Reinfeldts memoarbok "Halvvägs" med stigande irritation. Språket går på styltor. Det saknar spänst och energi. Det vimlar av fel. Vore jag modersmålslärare skulle rödpennan ha blvivit utnött. Karl´n kan inte skriva. Det sägs att han avvisat all hjälp. Ingen redaktör eller spökskrivare har förhindrat katastrofen. Och det ska vi vara tacksamma för. Utan försköning får läsaren lära känna en man som varit Sveriges statsminister i åtta år.
Det är en duktig pojke. Han är intresserad av idrott och blir Djurgårdare, invald i elevrådet och så småningom ordförande i moderaternas ungdomsförbund. Under gymnasietiden läser han böcker av Karin Boye, Georg Orwell och Tolkien. Sedan läser han inte så mycket. Han blir uppslukad av politiken.
Tyvärr får läsaren inte veta varför. Reinfeldt visar inga känslor. Han är sval och oåtkomlig. Han är invecklad i intriger och strider, men får ingen repa på sin rustning. Det hade kunnat bli intressant läsning, men han är så distanserad att han nästan blir osynlig. Han skildrar ett liv utan dofter. Det förblir en gåta varför han alls gav sig in i politiken. Men kanske arbetslinjen och jobbskatteavdragen räckte som stimulans.
Läs hela artikeln här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar