Tonchi Percans bok ”Kronprinsessan” är ett snabbtecknat men grundligt porträtt av svensk politiks kanske mest intressanta person just nu. Maria Wetterstrand är språkröret som tagit svenska folket med storm och skulle ha blivit minister om de rödgröna vunnit valet. Så blev det inte och nu ska hon avgå. Längre än nio år sitter inget språkrör i miljöpartiet. Vad det innebär för Maria Wetterstrand, mer än att hon sitter kvar som riksdagsman, vet ännu ingen. Själv säger hon att hon håller alla dörrar öppna.
Boken ”Kronprinsessan” sätter henne på den så kallade kartan. Läsaren får lära känna en schysst helylletjej utan later och så kallade lik i garderoben. Det är ingen tvekan om att hon kan gå hur långt som helst.
Boken ”Kronprinsessan” sätter henne på den så kallade kartan. Läsaren får lära känna en schysst helylletjej utan later och så kallade lik i garderoben. Det är ingen tvekan om att hon kan gå hur långt som helst.
Det är förlaget som har beställt boken, visar det sig. Och valt en av landets bästa journalister att skriva den. Maria Wetterstrand får inte ens chansen att säga nej. Hennes enda val är om hon vill medverka eller ej. Det gör mig först lite tveksam. I min journalistiska värld är det otänkbart.
Jag får emellertid möjlighet att fråga Maria Wetterstrand själv om saken och hon har uppenbarligen känt sig trygg med Tonchi Percan.
- Han kom till oss och sa att han ville följa mig i olika sammanhang. Han hade i uppdrag att skriva en bok om mig. Antingen gjorde han det och fick prata med mig eller så gjorde han det ändå. Jag bad mitt pressfolk känna av vad det rörde sig om och fann att han var okej. Då gjorde vi bedömningen att det bästa var att hjälpa honom.
När boken kom ut gjorde Maria Wetterstrand ett utspel som kunde uppfattas som att hon tog avstånd från boken.
- Det var viktigt att klargöra att boken inte hade kommit till på mitt initiativ. Det var mest det jag ville synliggöra. Jag har inte hunnit läsa den men jag lät mig närstående personer titta på den innan den gick i tryck. Såvitt jag förstår är den hyfsat korrekt och väldigt positiv. Och det är ju roligt.
Maria Wetterstrand är alltså nöjd med resultatet och då är allt frid och fröjd. Boken är till stor del berättelsen om hur personporträttet kom till. Man får följa författarets tankegångar. Hur ska hon ha det, undrar han. Kommer hon att ställa upp? Under tiden intervjuar han folk i hennes närhet. Gamla pojkvänner berättar liksom kollegor, släkt och vänner samt journalister och politiska motståndare. Allt medan Tonchi Percan gör ett gott journalistiskt hantverk. Det märks att han tycker om sitt intervjuobjekt vilket är själva grunden för ett gott personporträtt.
- Hon var en utmaning, säger han vid ett senare tillfälle.
Tonchi Percans metod att skriva personporträtt på en offentlig person är onekligen intressant. Det handlar, som sagt, nästan lika mycket om hans egna tankegångar, iakttagelser och eget gräv som om intervjuobjektens berättelser. Det blir de många fristående avsnitten som väl sammanbundna tecknar människan.
Tonchi Percan går på djupet i Maria Wetterstrands barndom och uppväxtår utan att tränga sig på för mycket. Han håller sig på respektfullt avstånd när det gäller privatlivet, man och barn. Man får i stället följa henne mot bakgrund av intressanta historiska skeenden i Sverige som miljöpartiets tillblivelse och kärnkraftsomröstningen 1980. Likaså får man god inblick i det politiska livet idag inklusive riksdagshusets billiga intriger. Författaren till och med avslöjar den korrupta krossa-Maria-kampanjen som bedrevs före valet inom smutsmedia.
I några kapitel diskuteras Maria Wetterstrands utseende. Upprinnelsen är ett uttalande av ledarskribenten Annika Ström Melin på Dagens Nyheter som ska ha sagt att Maria Wetterstrand ”är den första politiker som inte använder sig av sin kvinnlighet”.
Tonchi Percan går loss i frågor som om hon använder mascara och i så fall när, varför hon går klädd i byxor och aldrig i kjol och varför har hon håret uppsatt. Han låter dessutom vännerna berätta att hon som barn var kortklippt och tuff, gick i lappade jeans och avstod från nagellack. Systern har utsläppt hår, skriver Tonchi Percan. Hon är kvinnligare.
Jag kan inte låta bli att undra hur samma diskussion hade sett ut i ett porträtt av Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt. Hur ser över huvud taget bilden av en riktigt manlig man ut vid sidan av den i kostym? Skulle någon komma på tanken att fråga Carl Bildt varför han inte då och då framträder orakad, klädd i brynja över ludet bröst och med vax i håret? Det är ett sidospår eller kanske kuriositet men samtidigt lite märkligt att Maria Wetterstrand ska behöva förklara att hon väljer långbyxor och uppsatt hår för att det är bekvämt?
”Kronprinsessn” är sammantaget en trevlig och tämligen heltäckande bok om en ung kvinna i karriären. Den är ett tidsdokument, en intressant ögonblicksbild kring valet 2010. Fortsättning följer kanhända. Vad framtiden bär i sitt sköte står skrivet i stjärnorna.
- Socialdemokraterna är minst tre gånger större än miljöpartiet och utsikterna för Maria Wetterstrand ska bli statsminister är små, skriver Tonchi Percan i slutet av boken. Samtidigt vet man aldrig. Konstigare saker har hänt. Maria har framtiden för sig och kommer antagligen att slå oss alla med häpnad. Det finns därför all anledning att läsa boken.
Monica Antonsson
Monica Antonsson
Läs om boksläpptet här.
2 kommentarer:
Kul med en bokblogg. Fin är den också. Kanske Maria går över till sossarna och tar över. Sånt kan hända. Men jag tror hon flyttar till Finland ett tag. Måste slita att ha två små barn och en heltidspolitiker till man i Suomi.
För övrigt var Maria mycket kvinnlig på Nobelfesten. Hon var verkligen tjusig.
Parnassen
Ja, visst var hon.
Det står mycket om det i boken också.
Än vet väl ingen om hon flyttar. Men jag skulle bli förvånad. Hon är fortfarande riksdagman och satsar nog på nästa val, skulle jag tro.
Vi får se.
Skicka en kommentar